Tankar.
Söndagskväll. Utanför mitt fönster sveper mörkervindarna, jag hör hur höstens andetag fuktar min fönsterruta. Jag slås av hur vanlig kvällen är, så lik den är så många andra. Jag matar den med samma gamla kvällstankar som tidigare, betraktar min tillvaro och förundras än en gång över hur vindstilla den är.
En längtan darrar i luften. En längtan efter storm.
Ja, jag vill ha en stark vind, som slår upp mina dörrar på vid gavel, som vänder upp och ner på allt och blåser ut allt gammalt bråte jag går runt med. Så att jag kan fylla mina rum med nya saker, och möblera om i min lilla värld. Lite förändring, ja tack. Plötsligt tycks vindarna utanför mitt fönster hånfulla. De vandrar där ute, fram och tillbaka, över mark, genom träd. Utan att så mycket som vidröra min vindstilla värld.
En längtan darrar i luften. En längtan efter storm.
Ja, jag vill ha en stark vind, som slår upp mina dörrar på vid gavel, som vänder upp och ner på allt och blåser ut allt gammalt bråte jag går runt med. Så att jag kan fylla mina rum med nya saker, och möblera om i min lilla värld. Lite förändring, ja tack. Plötsligt tycks vindarna utanför mitt fönster hånfulla. De vandrar där ute, fram och tillbaka, över mark, genom träd. Utan att så mycket som vidröra min vindstilla värld.
Kommentarer
Trackback
