En bödels kärlekshistoria
I sex generationer, 200 år, var familjen Sanson Frankrikes främsta bödlar. Yrket gick i arv från fader till son, och även om det var ett bra betalt så fick bödlarna betala ett mycket högre pris - extrema psykiska påfrestningar och omvärldens totala förakt.
Charles Sanson de Longeval blev den förste i bödeldynastin. Hans historia är verkligen tragisk. Som ung soldat föll han av sin häst och skadade benet allvarligt. En av traktens män, Pierre Jouanne, tog med honom hem, lade om hans sår och lät honom bo där tills han kunde sitta i sadeln. I huset bodde också Marguerite, Jouannes enda dotter - en skönhet som Charles blev djupt förälskad i. Han förklarade henne sin kärlek, men hon avvisade honom med förklaringen att det inte skulle fungera. Charles förstod inte varför - tills en avrättning ägde rum på stadens torg. Insikten gjorde honom alldeles kall: Bödeln var Pierre Jouanne, Marguerites far.
En "förnuftig" man hade gett upp tankarna på flickan, bödlarna och deras familjer blev jämt bemötta med avsky och förakt. Men Charles kunde inte sluta tänka på sin älskade. I sin dagbok skrev han: "Marguerites skönhet och ärbarhet gör henne mer värdig att vara född i närheten av en tron än nära en schavott. Trots att hennes far, mäster Jouanne, rådbråkar människor på stegel och hjul, finns det inte en droppe blod på de händer som hon har låtit mig kyssa."
Till slut gick Charles till Jouanne och bad om hans dotters hand. Men Jouanne ville bara gå med på äktenskapet på ett villkor - att Charles tog över hans yrke som bödel och på så sätt delade skam och öde med sin nya familj. Här slutar Charles föra dagbok, men i officiella protokoll kan man läsa att den unge mannen svimmade vid sin första avrättning, och blev utbuad av publiken. Oavsett tidigare drömmar slutade Charles Sanson som föraktad bödel, och kärleken han hade offrat allt för varade inte ens länge. Marguerite dog i barnsäng bara några år efter bröllopet. Sonen hon födde var dömd till att ta över faderns yrke - endast döden kunde befria Charles ättlingar från det öde som väntade dem.
Dagens historialektion. Because I'm a freak/geek
(Källa: Världens Historia nr 11/2009)
Charles Sanson de Longeval blev den förste i bödeldynastin. Hans historia är verkligen tragisk. Som ung soldat föll han av sin häst och skadade benet allvarligt. En av traktens män, Pierre Jouanne, tog med honom hem, lade om hans sår och lät honom bo där tills han kunde sitta i sadeln. I huset bodde också Marguerite, Jouannes enda dotter - en skönhet som Charles blev djupt förälskad i. Han förklarade henne sin kärlek, men hon avvisade honom med förklaringen att det inte skulle fungera. Charles förstod inte varför - tills en avrättning ägde rum på stadens torg. Insikten gjorde honom alldeles kall: Bödeln var Pierre Jouanne, Marguerites far.
En "förnuftig" man hade gett upp tankarna på flickan, bödlarna och deras familjer blev jämt bemötta med avsky och förakt. Men Charles kunde inte sluta tänka på sin älskade. I sin dagbok skrev han: "Marguerites skönhet och ärbarhet gör henne mer värdig att vara född i närheten av en tron än nära en schavott. Trots att hennes far, mäster Jouanne, rådbråkar människor på stegel och hjul, finns det inte en droppe blod på de händer som hon har låtit mig kyssa."
Till slut gick Charles till Jouanne och bad om hans dotters hand. Men Jouanne ville bara gå med på äktenskapet på ett villkor - att Charles tog över hans yrke som bödel och på så sätt delade skam och öde med sin nya familj. Här slutar Charles föra dagbok, men i officiella protokoll kan man läsa att den unge mannen svimmade vid sin första avrättning, och blev utbuad av publiken. Oavsett tidigare drömmar slutade Charles Sanson som föraktad bödel, och kärleken han hade offrat allt för varade inte ens länge. Marguerite dog i barnsäng bara några år efter bröllopet. Sonen hon födde var dömd till att ta över faderns yrke - endast döden kunde befria Charles ättlingar från det öde som väntade dem.
Dagens historialektion. Because I'm a freak/geek
(Källa: Världens Historia nr 11/2009)
Kommentarer
Trackback
