Från mitt fönster

Helgen är fullspäckad och spännande. Just nu har jag lite tid för mig själv, så jag sitter och funderar.
Jag har en tendens nämligen. En tendens att komma bra överens med "äldre" män. Dvs sådana som är 5-10 år äldre än vad jag är. Samtalen ligger alltid på en helt annan, mycket mer intressant nivå än de gör om man pratar med jämnåriga. Dessa killar är alltid mycket charmigare dessutom, och så mycket trevligare. Jag tror jag har fått nog av grova munnar och kaxiga meningar som medföljer när man snackar med killarna i min ålder. Ja, det känns faktiskt lite som om man gick i högstadiet fortfarande och behövde vara ihop med äldre killar för att de jämnåriga killarna inte kunde ge en det man behövde. Nu säger jag inte att det inte finns bra killar i min ålder, jag känner ju några väldigt fina och goa. Men ändå. När jag gifter blir det nog med en som är sådär 5-10 år äldre än mig.

Känns det som.

Just nu känns plugget som en riktig hinderbana... Till på onsdag ska jag ha tagit mig över den.
Eftersom jag har tentat av danska så börjar jag tio alla dagar utom en. När det nya schemat kommer blir jag av med en sovmorgon. Lite surt, men fortfarande helt okej. På onsdag får vi bärbara datorer i skolan, jag fattar inte varför. För att eleverna ska spela tetris om de får tråkigt när läraren står och pratar? Yeah...!

Det är något speciellt med jazz. Den har så mycket i sig. Vilken sinnesstämning man än har för tillfället, matchar den alla. Ingen musik kan smeka så ömt som jazz, den kan verkligen vara som balsam för öronen. Som ett avslappnande täcke att svepa in sig i. Samtidigt kan jazz få mig att dansa, att jubla inombords, den kan göra mig alldeles genomlycklig. Att lyssna till riktigt bra jazz är för mig samma upplevelse som att låta en härligt god chokladbit smälta på tungan.
Tyvärr är det inte många unga som upptäcker jazz längre. Inte så många som jag hade önskat i alla fall. Jag är glad att den har förekommit i min uppväxt, den har gett mig så mycket!

Ex kan vara lite jobbiga. Jag har ett ex jag velat ha kontakt med i över ett år och som jag äntligen fått kontakt med. Glädjen varade dock inte länge. Nu hänger han som en svartsjuk svans efter mig och för första gången önskar jag att jag inte hade kontakt med honom. Han andas avundsjuka i nacken på mig, avundsjuka över att jag lyckas bättre med kärlek än vad han gör. Det är jobbigt, men jobbigast är för honom.
Jag tycker synd om honom.

Julen och nyår blev inte som jag tänkt mig det från början. Jag har genomgått en hel del jobbiga komplikationer och besvikelser innan jul men det blev ganska bra till slut ändå. Och nyårsafton blev otroligt lyckad. In fact, nyårsafton blev precis som jag tänkt mig den. Kyss på tolvslaget och allting! :) Så jag är glad. Nu återstår det bara att komma på någonting att göra med resten av lovet. Äh, vad jag vill säga är att det kan bli bra även om det inte blir som man tänkt sig. Man måste kunna vara lite flexibel (säger jag som är sämst på det, menmen!)

Gott nytt 2010!