Från mitt fönster

Jag har alltid gillat påsken med dess mumsiga ägg och glada färger. För er som inte har kommit i stämning än så erbjuder jag några gula marsipankycklingar (som alla verkar ha den hjärtskärande ät-mig-inte-blicken, hmm...)

 

 

 

 

Solen lägger kristaller i snön. Ser man mot himlen kan man nästan inbilla sig att det är en vårhimmel, men nej. Det är ju så kallt, så främmande kallt. Och ändå så välbekant. Vi känner ju vintern, har känt den länge nu. Det är våren som känns främmande. I maj brukar sommarvärme göra intåg. Nu är det snart april, så vi kanske får en månads vårvärme... eller så får vi ingen sommarvärme förrän i juni. Känner mig smått pessimistisk måste jag säga, men man ska ju aldrig lita på vädret. I morgon kanske det är 12 grader + igen! Nja... ;) jag pustar i alla fall ut efter en intensiv pluggperiod med spex och massa annat. Tänkte lägga upp någon bild från balen!

 

Nu är spexet slut, och jag har aldrig känt mig så frånvarande. Jag antar att de enda gångerna jag känner mig verkligen närvarande och fokuserad är när jag sjunger med min härliga kör. Det är så skönt att vara fokuserad. Att ha kontroll över situationen.

Spexterminen avslutades med en stor bal, Vargladspexarna firade nämligen 15 år. Det var väldigt fint att vara med om. Bilder på det kommer inom kort. Det blir en bild från en av terminens spexfester istället på mig och Johanna. Jag borde ha rött oftare.