Från mitt fönster

Torsdagskväll kl 22 på Grundtvigs. I uppehållsrummet råder mysbelysning och varma skratt. I ena hörnet sprakar brasan, från taket någonstans hörs akustiska versioner av christmas carols. Folk sitter i små klungor runt de runda borden. Några spelar sällskapsspel, andra sitter bara och pratar insvepta i filtar med varsin mugg varm choklad med vispad grädde i som vi precis fått serverade. Ingen vill gå och lägga sig, och jag tänker att detta är ett ögonblick jag vill spara, ett minne jag vill ha kvar. Julie ger mig en kram innan hon smiter in på sitt rum och ser ett godnatt-avsnitt av Mad men. Jag har lovat att inte avslöja något.

Själv smiter jag upp på mitt rum med min kopp choklad, jag slet mig loss till slut, för att få njuta av dagens höjdpunkt; skype med Paul <3

 

Hoppas ni läsare har en trevlig torsdagskväll!

07:45. Dear Prudence väcker mig via mobilen.Går upp ur sängen och klär på mig ett badlakan.

07:47. Går längs vår korridor som jag bor på tillsammans med 14 andra, till duschrummet som består av 6 duschar med "generösa" draperier. Någon är i duschen, så jag väntar utanför eftersom det med största sannolikhet är någon av de morgonpigga killarna. Jag har ingen lust att gå in och ta dem på "bar" gärning en gång till. 

07:50. Går in i duschrummet, registrerar knappt den gigantiska svampbob-fyrkant-lådan som står mitt på golvet. Går in i mitt duschbås (ja, såklart att man använder samma), sparkar ut en ballong, och plockar bort en ölflaska från hyllan. Till min stora glädje har de installerat nya duschar så man slipper bli antingen skållad eller kallduschad.

08:10. Dags för frukostbuffén som består av nybakat bröd, 7 sorters müsli (varav 5 är havregrynsbaserade, så jag kan bara äta all bran, no complains), färsk frukt, juice och kaffe/te. I uppehållsrummet kan man läsa dagens tidningar, men jag brukar sitta tillsammans med amerikanerna som alltid äter vid den tiden, eftersom de ska med bussen till köpenhamn. Det är alltid underhållande hur de kombinerar frukostalternativen, särskilt Danielle som har med en american-size jordnötssmörsburk som hon brer på allt brebart, i alla möjliga kombinationer. "Stop judging me", skrattar hon alltid och tar en stor tugga av sin syltjordnötssmörsmacka med bananskivor på.

09:45. Morgonsamling i aulan där vi sjunger sånger ur Højskolesangbogen som kan vara allt ifrån Beatles, till danska visor, till Cornelius Vreeswik. Efter en sång är det någon av oss, lärare eller elev, som håller ett litet föredrag om något de tycker är av intresse. När jag höll i det pratade jag om Korallerna. 

09:00. Lektionen börjar, idag har jag musik tillsammans med bandet. Vår vimsige lärare är otroligt musikaliskt begåvad, och talar ett musikspråk som bara han förstår. Instruktionerna han ger till oss elever kan vara fullständigt obegripliga, ibland nynnar han dem, pausar, ser förvirrad ut, spelar lite "instruerande" på sin gitarr och kollar sen upp på oss för att se om vi förstått. Ibland vänder han ryggen mot oss för att experimentera med gitarren i ett hörn, för att sedan vända sig om och fortsätta som vanligt, utan ett ord. Ibland är det svårt att hålla sig för skratt. Jag tror att Tue är en sådan person som har ett extremt bra gehör och känsla för musik, och kan på inget sätt förmedla det han vill säga till de som inte har det. Eftersom jag är en av de få i bandet som har gehör, så snappar jag upp ganska snabbt vad han menar och kan förmedla det till de andra, som mestadels ser ur som stora frågetecken. Så är det att ha en musikartist som lärare. Lektionen går åt till att spela Bon Iver – Holocene , I Got You On Tape – Spinning for the Cause , Kent – Kärleken Väntar och The Good The Bad And The Queen – Nature Springs .Jag är på keyboard och vocals.

11:00. Torsdagar är denna tid avsatt för förläsning i aulan, där lärarna antingen håller i det eller bjuder in någon annan att prata. Idag håller en fd. lärare ett föredrag om Kina.

12:15. Lunch, som består av salladsbuffé, restmat från gårdagens middag i ny form, danskarnas älskade rågbröd som de äter med en stor klick gul remoulad på (nej, det stoppar jag inte i min mun). Soppan brukar rädda mig, de är underbara.

14:00. Lektion 2, modern film. Vi ser Mulholland Drive under hela lektionen, och det är legitimerat att svepa in sig i sitt täcke och äta ballerinakex. Varannan lektion ser vi film, varannan lektion diskuterar vi filmen vi såg. Ett otroligt skönt koncept. 

16:30. Läser några recensioner om filmen vi såg framför brasan i uppehållsrummet. Därefter går Julie och jag ner i smyckeverkstan och tillverkar några silversmycken. Det är för övrigt också där vi har keramiklektioner på måndagkvällarna.

18:00. Middag! Kockarna har ansträngt sig, och vi får indisk mat. Som vanligt klingar någon av lärarna i glaset och frågar om någon har något meddelande. Här får man en chans att säga saker som att man tappat bort något, eller att man vill kalla in till möte, och inte minst, om man har en gäst med, denna ska då presenteras.

19:30-21. En fd. kriminell gängmedlem kommer till skolan och håller ett föredrag om sitt liv. På skolan har vi en lärare som är en av Danmarks främsta experter på gängkriminalitet, och tack vare honom får Grundtvigs en stor portion kunskap om kriminella miljöer och levnadshistorier därifrån. Extremt spännande.

21:00. Kaka och te. Vår torsdagsbar öppnar också, där man kan köpa bl a. öl för en tia.

21:00-00:30: Julie och jag, samt några till hämtar våra täcken, kryper upp i de slitna lädersofforna i tv-rummet och ser The Hunger Games.

00:45. Lägger huvudet på kudden efter en helt vanlig dag på Grundtvigs folkhögskola.

Jag är fruktansvärt pigg för att vara vid denna tiden. Har precis tillbringat de senaste timmarna i tv-rummet, tittandes på the Hunger Games med en nervkittlig Julie vid min sida. Det är full effekt på den tjejen! :)

 

I morgon kommer skolan att invaderas av 150 före detta elever på Grundtvigs. Det kommer att bli fullt hus, och glögg har jag förstått.

 

Nu är det precis en månad tills att det hela är slut. Känns kluvet. För just nu är det bara väldigt skönt att få vara hemifrån, i en trygg bubbla där man både kan slappna av och tänka över saker och ting.

Var och pratade med skolans studievägledare. Det börjar ju bli dags att välja väg i livet. Så grymt att lägga ett sådant val på en ung person, det är ju först när man är äldre och har mer vett i skallen som man vet man skulle ha valt. Men det syon sa var att jag inte kan veta var jag hamnar. Jag kan ha hela vägen utstakat för mig eller bara en meter, det spelar ingen roll. Jag kommer dit jag tar mig, dit livet vill ha mig. Att välja är bara att kliva ut på en väg, vilken som. Den kanske förgrenar sig, den kanske inte gör det. Hur som helst kommer jag att komma fram.

 

Mörkret har redan lagt sig utanför mitt fönster. Idag kom första frosten, en av vinterns största skönheter. 

Idag kan jag inte säga att jag längtar hem. Jag längtar ingenstans.

 

 

Klart man säger att det är bra när folk frågar. Att man stormtrivs. För det är ju inte osant, och det går snabbt att ha som svar när frågorna strömmar till en under en kallpratsfest. Men det är lite så att när jag är hemma så trivs jag jättebra här, och när jag är här så trivs jag jättebra hemma. Varför ska det vara så tudelat? För att det är olika världar? Men vilken hör jag egentligen hemma i?

 

Det finns saker jag gillar mycket här.

När någon har tänt brasan i kaminen i uppehållsrummet.

När solen strömmar genom ekarna i vår trädgårdspark.

Att se film tillsammans under täcken och filtar. 

Frukostbuffén.

De kompetenta, underbara och undervisningsälskande lärarna.

Kulturevenemangen som skolan ordnar, bl a festival, konserter i Köpenhamn, bio mm.

De satsiga temahelgerna där samtliga på skolan involveras och engageras.

Promenaderna in till stan med Julie och Bine.

Att hänga med de amerikanska studenterna som också bor på skolan.

Att jamma med bandet.

Att utmana sig själv i mångt och mycket. Tänk att jag har vågat mig på att välja filmproduktion som huvudämne! Jag som inte kan någonting.

Mitt alldeles, alldeles underbara rum.

Kulturstorsdagskvällarna när skolan bjuder hit olika band.

Det faktum att vi har en egen bar på skolan som vi elever har hand om.

Att jag kan gå i tofflor till en lektion.

De goda sopporna som serveras till varje lunch. Och det nybakade brödet som kockarna här ordnar varje dag.

Att ständigt bli bättre på danska. Och även engelska med de underbara amerikanerna.

Den ständiga kreativiteten med musik, film och foto.

Känslan att jag gör något som jag aldrig har vågat göra förut.

 

 

Jag kommer sakna det hela massor. Ändå får jag skärpa mig för att leva i nuet. Jag har sex veckor kvar att göra det på.