Nuet
Klart man säger att det är bra när folk frågar. Att man stormtrivs. För det är ju inte osant, och det går snabbt att ha som svar när frågorna strömmar till en under en kallpratsfest. Men det är lite så att när jag är hemma så trivs jag jättebra här, och när jag är här så trivs jag jättebra hemma. Varför ska det vara så tudelat? För att det är olika världar? Men vilken hör jag egentligen hemma i?
Det finns saker jag gillar mycket här.
När någon har tänt brasan i kaminen i uppehållsrummet.
När solen strömmar genom ekarna i vår trädgårdspark.
Att se film tillsammans under täcken och filtar.
Frukostbuffén.
De kompetenta, underbara och undervisningsälskande lärarna.
Kulturevenemangen som skolan ordnar, bl a festival, konserter i Köpenhamn, bio mm.
De satsiga temahelgerna där samtliga på skolan involveras och engageras.
Promenaderna in till stan med Julie och Bine.
Att hänga med de amerikanska studenterna som också bor på skolan.
Att jamma med bandet.
Att utmana sig själv i mångt och mycket. Tänk att jag har vågat mig på att välja filmproduktion som huvudämne! Jag som inte kan någonting.
Mitt alldeles, alldeles underbara rum.
Kulturstorsdagskvällarna när skolan bjuder hit olika band.
Det faktum att vi har en egen bar på skolan som vi elever har hand om.
Att jag kan gå i tofflor till en lektion.
De goda sopporna som serveras till varje lunch. Och det nybakade brödet som kockarna här ordnar varje dag.
Att ständigt bli bättre på danska. Och även engelska med de underbara amerikanerna.
Den ständiga kreativiteten med musik, film och foto.
Känslan att jag gör något som jag aldrig har vågat göra förut.
Jag kommer sakna det hela massor. Ändå får jag skärpa mig för att leva i nuet. Jag har sex veckor kvar att göra det på.
Kommentarer
Trackback
