Gryningsljus & morgonsång
Det är något speciellt med att gå upp tidigt. Ibland råkar klockan vara 06:03 när man slår upp ögonen och inser att man är klarvaken och inte kan somna om. Man sveper in sig i sin stora morgonrock och tassar uppför trappan, gör sig en tidig frukost. Hela huset vilar i ett gråvitt morgonljus. Det är alldeles tyst, så när som på ljudet av mitt knappande på tangenterna. Och fåglarna, såklart. De sjunger som allra mest på morgonen. De passar på innan ”världen” vaknar och deras sång överröstas av motorbuller.
Det känns som om jag är ensam i världen. Som om hela världen sover. Det är en skön känsla. Alla de människor som gör illa, hur fridfulla och oskadliggjorda är inte de i sin sömn?
Ljuset vandrar över taken, snart kommer friden brytas. Men över den sovande världen ligger ännu en hinna av gråvitt gryningsljus och fåglarnas morgonsång.
En dikt jag skrev när jag var 13 år:
Vacker är var morgon ny
då dagen nalkas igen
Ljuset hopas och tvingar mörkret fly
bort från den starka solen
Daggdroppar träs på spindeltråd
småfåglar väcker alla som sova
mörkret ber om nåd
En vacker dag vill morgonen lova
Vacker är var morgon ny
vackert skimrar himlen
Ljuset tvingar skymning fly
då dagen nalkas igen
