Från mitt fönster

Vad är det med musik som gör en så berörd? Åh det finns musik som når ända in i mig, som drar sina mjuka fingrar över min själ. Musik som talar till en, musik som förstår en, som följer med en på den halsbrytande väg som kallas livet.
Musik understryker och förstärker ens känslor oavsett om det är glädje, vrede, kärlek, hopp, ro...
Jag grät första gången jag hörde Clair de Lune. Jag gråter fortfarande när jag hör Clair de Lune. Tonerna är ren svalka och ändå som en värmande bris, som en sammetsfilt mot hjärtat. Det är ett stycke som sätter toner på mina känslor. Nästan som när någon lyckas sätta ord på ens tankar, fast bättre. Är det det som är så berörande med musik? Att man uppfattar den personlig, att man känner den som en tröstande röst i natten, en öm smekning när livet är hårt och vasst? Musik kan sätta fingret rakt i ett öppet sår. Kanske är det därför tårarna väller fram. Men musiken finns också där för att lindra.
Jag är så tacksam mot musiken. Den har gett mig de finaste stunderna i livet, och jag spenderar timmar med att umgås med den varje vecka. Den finns där, vad som än händer. Som en vän att luta sig mot, en hand att krama när allt känns svårt.