Från mitt fönster

"Hur är läget?"
Hur många gånger har man inte ljugit fram ett svar på den frågan. Är det någonsin 100 % bra? Det finns bara ett rätt svar, det okrångliga okomplicerade normala: "Det är bra. Själv?"
Om det inte är bra, är det tillåtet att svara "bra" och lägga till: 1 Men jag är trött. 2 Men det är stressigt just nu 3 Är dock lite förkyld...
Fast, somliga har ju inte att göra med hur man egentligen mår. Frågan är ytlig, och en ytlig fråga kräver ett ytligt svar. Allt handlar bara om artighet. Men jag känner mig ändå som en usel skådespelare när jag ler tillgjort och svarar "Jo-det-är-bra-hur-är-det-själv?" och det skriker i mig "Vad är det du säger! Det är ju inte alls bra!"
Men nog är det tur att inte alla svarar ärligt på den frågan. Tror världen hade varit en smula mer deprimerande då...
Avslutar med en passande dialog av Peter Curman:


- Hej! Hur mår du?
(magvärken!magvärken!magvärken!
sömnlösheten!sömnlösheten!sömnlösheten!
blåskatarren!blåskatarrenb!blåskatarren!
oförmågan!oförmågan!oförmågan!)
- Tack bra. Och du?