Från mitt fönster

Jag älskar människor. De kan vara så otroligt intressanta. Men ibland vill jag bara slippa dem, isolera mig på en egen ö i ett eget hav långt bort från all mänsklighet. Det vore så skönt. Ingen skulle kunna skada mig där. Ingen skulle kunna skålla mig med ord, piska mig med blickar. Jag skulle ligga i sanden under den där enstaka palmen, med ansiktet mot solen och det avslappnande kluckandet av havsvågor i bakgrunden. Och ingen skulle komma och störa mig i en himla båt, för nej jag vill inte bli "räddad", inte av någon.
Ja. Ge mig en ö, ge mig en palm, ge mig sand, ge mig sol, ge mig kluckande havsvågor, ge mig isolering!
Tack
(det är åtminstone tillåtet att drömma...)