Läran om SKITsnack
Många minns nog Grynet (alias Elin Ek) som i sin rosa självsäkra show gång på gång försökte banka in budskapet "TA INGEN SKIT!" hos tjejer. Ganska nyligen skrev Annika Malmberg en bok som framlägger motsatsen: "Ta skit! Och gör det till guld". Malmberg menar att man får mycket mer ut av att ta kritiken till sig och se till att det blir ändring. Men om det inte finns någon grund för kritiken? Ska man ändra sig och sin personlighet för att andra fått fel uppfattning om en?
Ta skit. Ta ingen skit. Någon borde skriva en bok som heter SLUTA SNACKA SKIT, för det är där roten till detta onda ligger. Det snackas så mycket skit. Det är så lätt att snacka skit. Och experterna i grenen är onekligen tjejerna. Framför allt tonårstjejer. Finns det någon enda kvar som är så godtrogen att den aldrig sagt något ont om någon? Som aldrig gjort någon anmärkning på en person som är utom hörhåll?
Utom hörhåll, ja. Till dig som vet med dig att du snackar skit: Allt skit du säger till någon om någon kan nå personen du snackar skit om. Skvaller är expert att färdas på små kringelikrokar och rätt som det är så sitter offret för skitsnacket på sitt rum och gråter över allt som sagts om henne.
Tjejer, vi är känsliga varelser. Vi är bitchiga. Vi är förbannade. Vi är onda. Men innerst inne vill vi bara vara en som andra ska tycka om. Nu kommer jag till det som är nästan viktigast av allt: förlåtelse. "Hon snackar skit om mig och jag kan inte förlåta henne." Klart man kan förlåta. Vissa saker känns förstås oförlåtliga, men de flesta sakerna går att förlåta om man anstränger sig och vill. För om personen i fråga verkligen vill bli förlåten, varför förtjänar personen inte en chans till? Många skulle värdera den chansen otroligt högt. Att förlåta är en sådan makt. En makt mycket större än att såra.
Jag då? Är jag en ärlig godtrogen ängel? Nej. Jag är ingen ängel. Jag har också snackat skit. Men jag börjar lära mig. Jag vill lära mig, att låta bli. För jag har sett vad skit kan leda till. Och dit vill jag inte gå.
Mina ögon öppnades om än mer, av den högt omskrivna och tragiska historien om 14-åriga Linnea som blev våldtagen och fick nästan ett helt samhälle mot sig. Hur mycket skit skrevs/sas det inte om henne, hur snabbt spred det sig inte. Hur många hade inte tagit livet av sig, om de varit i hennes kläder? Att veta sin oskuld och ändå bli offer för dessa grymma anklagelser... jag kan inte ens föreställa mig hur dåligt hon måste ha mått. Jag hoppas det fick många att stanna upp och tänka till; tänk vad ord kan leda till. Hur stort skitsnack kan växa sig. Och hur fel det är.
Läran om skitsnack, hur man hanterar skit och hur man låter bli att snacka det. Det hade varit en bra kurs i grundskolan. Den borde ha varit obligatorisk.
Tack för att du läste. Jag hoppas att det gav något.
Ta skit. Ta ingen skit. Någon borde skriva en bok som heter SLUTA SNACKA SKIT, för det är där roten till detta onda ligger. Det snackas så mycket skit. Det är så lätt att snacka skit. Och experterna i grenen är onekligen tjejerna. Framför allt tonårstjejer. Finns det någon enda kvar som är så godtrogen att den aldrig sagt något ont om någon? Som aldrig gjort någon anmärkning på en person som är utom hörhåll?
Utom hörhåll, ja. Till dig som vet med dig att du snackar skit: Allt skit du säger till någon om någon kan nå personen du snackar skit om. Skvaller är expert att färdas på små kringelikrokar och rätt som det är så sitter offret för skitsnacket på sitt rum och gråter över allt som sagts om henne.
Tjejer, vi är känsliga varelser. Vi är bitchiga. Vi är förbannade. Vi är onda. Men innerst inne vill vi bara vara en som andra ska tycka om. Nu kommer jag till det som är nästan viktigast av allt: förlåtelse. "Hon snackar skit om mig och jag kan inte förlåta henne." Klart man kan förlåta. Vissa saker känns förstås oförlåtliga, men de flesta sakerna går att förlåta om man anstränger sig och vill. För om personen i fråga verkligen vill bli förlåten, varför förtjänar personen inte en chans till? Många skulle värdera den chansen otroligt högt. Att förlåta är en sådan makt. En makt mycket större än att såra.
Jag då? Är jag en ärlig godtrogen ängel? Nej. Jag är ingen ängel. Jag har också snackat skit. Men jag börjar lära mig. Jag vill lära mig, att låta bli. För jag har sett vad skit kan leda till. Och dit vill jag inte gå.
Mina ögon öppnades om än mer, av den högt omskrivna och tragiska historien om 14-åriga Linnea som blev våldtagen och fick nästan ett helt samhälle mot sig. Hur mycket skit skrevs/sas det inte om henne, hur snabbt spred det sig inte. Hur många hade inte tagit livet av sig, om de varit i hennes kläder? Att veta sin oskuld och ändå bli offer för dessa grymma anklagelser... jag kan inte ens föreställa mig hur dåligt hon måste ha mått. Jag hoppas det fick många att stanna upp och tänka till; tänk vad ord kan leda till. Hur stort skitsnack kan växa sig. Och hur fel det är.
Läran om skitsnack, hur man hanterar skit och hur man låter bli att snacka det. Det hade varit en bra kurs i grundskolan. Den borde ha varit obligatorisk.
Tack för att du läste. Jag hoppas att det gav något.
Kommentarer
Trackback
