Ja jag är väl lite galen
En av anledningarna till att jag vill bli äldre (en handfull år hade inte skadat) är att jag vill kunna skriva. Skrivandet måste man växa i, man måste uppleva de där åren för att ha något att bita i. Visst finns det unga debutanter, unga produktiva författare, men de är ofta exceptionella.
Jag tror på Selma Lagerlöf. Hon sa att man skriver bäst om det man själv upplevt, det man känner till. Jag har inte upplevt tillräckligt, jag kan inte skriva rejäla saker. Det stör mig. För viljan finns där. Som det är nu får jag vänja mig vid de små sakerna, som dikter, och noveller som inte klarar av att omfamna hela världen. Jag har bråttom. Jag vill skriva feta romaner, jag vill kunna kunna om ni förstår vad jag menar.
Men erfarenheter kommer inte bara sådär hux flux, det har jag lärt mig av erfarenhet.
Jag skulle ju kunna försöka att ge mig på det. Men jag vet att det kört på förhand. Det skulle inte bli bra. Den som vill äta allt blir aldrig mätt. Och jag kan inte hålla på att producera hungriga texter, hur skulle de kunna tillfredsställa läsaren? Som det är nu vill jag äta allt. Jag måste ner på marken, märker jag. Jag får nöja mig med mina små dikter, mina halvfilosofiska noveller (jag har aldrig varit mycket för tonårsdialoger) och mina patetiska blogginlägg. Jag får ge mig till tåls, gammal nog kommer jag ju bli så småningom. Och det finns fördelar med att vara ung också. Man kan till exempel gå i galna kläder utan att verka alltför störd. Bara för det får ni ett bildexempel som avslut på detta kluddiga inlägg:
(Ja det är jag på bilden)
Jag tror på Selma Lagerlöf. Hon sa att man skriver bäst om det man själv upplevt, det man känner till. Jag har inte upplevt tillräckligt, jag kan inte skriva rejäla saker. Det stör mig. För viljan finns där. Som det är nu får jag vänja mig vid de små sakerna, som dikter, och noveller som inte klarar av att omfamna hela världen. Jag har bråttom. Jag vill skriva feta romaner, jag vill kunna kunna om ni förstår vad jag menar.
Men erfarenheter kommer inte bara sådär hux flux, det har jag lärt mig av erfarenhet.
Jag skulle ju kunna försöka att ge mig på det. Men jag vet att det kört på förhand. Det skulle inte bli bra. Den som vill äta allt blir aldrig mätt. Och jag kan inte hålla på att producera hungriga texter, hur skulle de kunna tillfredsställa läsaren? Som det är nu vill jag äta allt. Jag måste ner på marken, märker jag. Jag får nöja mig med mina små dikter, mina halvfilosofiska noveller (jag har aldrig varit mycket för tonårsdialoger) och mina patetiska blogginlägg. Jag får ge mig till tåls, gammal nog kommer jag ju bli så småningom. Och det finns fördelar med att vara ung också. Man kan till exempel gå i galna kläder utan att verka alltför störd. Bara för det får ni ett bildexempel som avslut på detta kluddiga inlägg:
(Ja det är jag på bilden)
Kommentarer
Trackback
