Våga vara rädd
Rädsla kan man inte skyddas från. Den tränger över alla murar, under alla tjocka täcken. Minsta spricka i fasaden och rädslan tar sig igenom. Men det fanns en tid då man fortfarande kunde skyddas. Så fort något otäckt hände kunde man lita på att mammas hand lade sig framför ens ögon som en skyddande barriär. Även om det bara var ett otäckt inslag i en film, (och jag som oftast nyfiket försökte sträcka på mig och komma undan handen, utan att förstå att den fanns där för att skydda mig) - handen fanns alltjämt där.
Det var längesen nu.
Jag har prövat att blunda på egen hand, men det fungerar inte. Man behöver den där trygghetsvakten vid ens sida, som i god tid vet att det läskiga väntar, och kan lägga fram den skyddande barriären innan det är för sent.
Men så är det att bli stor. Rädslan är ens ständiga bäddkamrat, ständigt förnekad, men inte desto mindre där.
Vissa lär sig tygla den, vissa lär sig aldrig hantera den.
Du står i frontlinjen igen, allt allt allt kommer till den som vågar vara rädd
sjunger Kent i låten med den passande titeln "Våga vara rädd". Ja, i rädslan är man utsatt, men den är ändå viktig, för den får oss att instinktivt hålla oss borta från det skrämmande och farliga. Från det som kan skada oss. (Somliga dras till just det, men det är en annan femma.)
Rädslan varnar, helt enkelt. Man skulle kunna säga att rädslan i sig är den där skyddande handen, fast det skyddar mot det verkligt farliga, och ser till att man drar sig tillbaka in i tryggheten.
Allt allt allt kommer till den som vågar vara rädd,
Ja man ska ju inte överdriva sin rädsla. Är man rädd för allt, är det svårt att leva. Jag snubblade över en lång lista över fobier i alfabetisk ordning. Det finns hur många som helst, jag publicerar här ett urval - så konstiga att man tvivlar på att de existerar;
Det var längesen nu.
Jag har prövat att blunda på egen hand, men det fungerar inte. Man behöver den där trygghetsvakten vid ens sida, som i god tid vet att det läskiga väntar, och kan lägga fram den skyddande barriären innan det är för sent.
Men så är det att bli stor. Rädslan är ens ständiga bäddkamrat, ständigt förnekad, men inte desto mindre där.
Vissa lär sig tygla den, vissa lär sig aldrig hantera den.
Du står i frontlinjen igen, allt allt allt kommer till den som vågar vara rädd
sjunger Kent i låten med den passande titeln "Våga vara rädd". Ja, i rädslan är man utsatt, men den är ändå viktig, för den får oss att instinktivt hålla oss borta från det skrämmande och farliga. Från det som kan skada oss. (Somliga dras till just det, men det är en annan femma.)
Rädslan varnar, helt enkelt. Man skulle kunna säga att rädslan i sig är den där skyddande handen, fast det skyddar mot det verkligt farliga, och ser till att man drar sig tillbaka in i tryggheten.
Allt allt allt kommer till den som vågar vara rädd,
Ja man ska ju inte överdriva sin rädsla. Är man rädd för allt, är det svårt att leva. Jag snubblade över en lång lista över fobier i alfabetisk ordning. Det finns hur många som helst, jag publicerar här ett urval - så konstiga att man tvivlar på att de existerar;
Alliumfobi – Rädsla för vitlök
Aarachibutyrofobi – Rädsla för mat som
fastnar i tänderna
Bibliofobi – Rädsla för böcker
Chromofobi – Rädsla för färger
Dikefobi – Rädsla för rättvisa
Eosofobi – Rädsla för solnedgången
Fobofobi – Rädsla för utveckla fobier
Grafofobi – Rädsla för att skriva
Hippopotomonstrosesquippedaliofobi –
Rädsla för långa ord
Kinesofobi – Rädsla för rörelser
Levofobi – Rädsla för saker på sin
vänstra sida
Melofobi – Rädsla för att hata musik
Novercafobi - Rädsla för svärmor
Octofobi - Rädsla för talet/figuren åtta
Parthenofobi - Rädsla för oskulder
Vitricofobi - Rädsla för svärfar
Källa (och fullständig lista):
http://kod35.se/article/veckans-ord-ergasiofobi
Kommentarer
Trackback
