Från mitt fönster

Från mitt fönster ser jag hur snöflingorna yr. Den aggressiva vinden ömsom lyfter upp dem, ömsom piskar dem mot marken. Jag är glad att jag sitter tryggt bakom min fönsterruta.

Funderar lite på drömmar och så här. Det finns människor som aldrig minns vad de drömmer. Jag hör inte till dem. Jag drömmer mycket, och jag kommer nästan alltid ihåg vad jag drömt när jag vaknar. Vilket kan vara väldigt irriterande. Vad är det som mitt undermedvetna viskar i mina drömmar, och varför? Hur kan någon jag inte skänker en tanke i vaket tillstånd, ständigt vandra i mina drömmar, natt efter natt? Jag blir inte klok på mig själv. Jag har ingen lust att rota i mitt förflutna just nu, jag vill ju vara här i nuet. Nuet är bra, alldeles utmärkt. Varför viskar mitt undermedvetna då till mig, formar dessa drömmar i mitt huvud? Må jeg være fri, som man säger på danska.

Jag är sjuk fortfarande, och har just inget bättre för mig än att titta ut genom fönstret och lyssna på mysmusik på spotify. När mina klasskamrater skriver psykologiprov, oh me poor thing. Ett litet bildbevis på det.

Och så en av låtarna jag lyssnar på idag, som jag varmt vill tipsa om (speciellt till Maj! Lyssna!)


Sébastien Tellier – La Ritournelle