Från mitt fönster

Det svider i mitt bröst. Sådär halsbränneaktigt som det kan göra när jag är stressad. Förvånansvärt nog har jag ingen egentlig anledning att känna mig stressad för tillfället, jullovet startar i morgon och jag har två skolgrejer kvar att fixa, det är ju inte så mycket. Jag känner mig dock trött, sliten, sjuk. Bror min sitter på våningen över mig, och honom är det än mer synd om. De senaste dagarna har han lidit av yrsel, på sjukhuset sade de att det också var stressrelaterat, även om han själv inte upplever att han är stressad nu. "Det känns som om jag vore på en båt − hela tiden." Måste vara sjukt jobbigt.

Jag sitter som vanligt vid mitt fönster och tittar ut på den vita vintermysiga snön. Det är tur att den är vit, mjuk och vacker, annars hade väl alla totalt avskytt den. Så mycket problem den vållar för oss ynkliga små människor. Det är egentligen inte klokt. Lärde vi oss ingenting av vintern förra året? Det var lika mycket snö då, men kaoset tycks vara värre i år. Min pappa stövlade just innanför dörren, hemkommen efter sin resa i Danmark. Han skulle egentligen kommit hem halv åtta. Min kusin sitter på ett hotellrum i Kastrup och håller tummarna för att hon ska kunna flyga till London i morgon istället.

Knäppte lite bilder idag, på Lund the winter wonderland! Känner att jag behöver försvara snön lite, den ger ju mycket glädje också.





En extremt fin snöskulptur mina grannar gjort i sin trädgård. Fina hästen!





Och så en bild på vår trädgård. (Min utsikt från mitt rum.)