Från mitt fönster

2 dagar kvar till julafton. Det märks. Mamma har yrt runt i hela huset under dagen, fixat och donat, tjatat och gnolat. Själv gömde jag mig på mitt rum med en god bok, en halvfull burk russin och en hög hederliga cd-skivor (Ja, jag lyssnar på cds fortfarande). Då och då smög sig en doft av nygräddade kakor sig över min tröskel, och då och då hörde jag mammas hastande steg närma sig min dörr. Då gällde det att sitta musstilla, min fåtölj är nämligen så lägligt placerad i mitt rum att om man tittar snabbt in, så tror man att rummet är tomt på Idor. Mamma brukar sticka in huvudet i mitt rum, ägna det en enda blick och 9 av 10 gånger vänder hon sedan i dörren. Förutsatt att jag sitter tyst och stilla i min fåtölj då. Vilket jag gör, för jag vet att om hon skulle upptäcka mig så är det bara Ida-Maria, ska du inte städa ditt rum?? som gäller. Missförstå mig inte nu, jag har inget emot att städa mitt rum. Till skillnad från den genomsnittliga tonåringen håller jag ganska god ordning i mitt rum, om jag får säga det själv. Det är bara det att min ömma moder och jag har olika definitioner på vad ett "städat rum" är för något. Olyckligt nog. Jag kan komma hem från skolan, kliva in i mitt rum och tänka: Oj, jag behöver nog städa lite... Varpå jag plockar upp de saker som behöver plockas upp, slänger det som ligger och skräpar, bäddar min säng... Och när jag är klar för stunden, företar jag mig andra roligare saker. Ironiskt nog kan mamma komma hem en halvtimme senare, stega in i mitt rum och ändå säga: Ida-Maria, ska du inte städa ditt rum?? Svaret på den frågan är givet, jag har ju redan städat. Ett ej godtagbart svar för min mor dock, det vet jag på förhand. Så jag svarar helt enkelt inte. Det är ju ändå mitt rum, min "svinstia" så att säga, och det är bara jag som ska vistas i mitt rum.

Följande brukar hända när en sådan situation uppstår mellan min mor och mig. Hon drar på sig hårdhandskarna, bakom min rygg. Och när jag är ute passar hon på. Några timmar senare kommer jag hem, intet ont anande, stövlar in på mitt rum och stönar till. Hela rummet är nitiskt städat och alla saker ligger på fel plats. Och jag vet att jag kommer ägna minst två veckor åt att leta efter exempelvis mitt fickminne, varefter jag inte kommer hitta det, varefter jag efter ytterligare en vecka kommer att hitta det av en slump, instoppad i min strumplåda.

Jag städade mitt rum igår. Tre gånger idag fick jag höra Ida-Maria, ska du inte städa ditt rum??. Farligt, farligt. Det gäller alltså att vara på sin vakt. Inte lämna huset om det inte är ett absolut nödfall. Borde placera en Gandalf utanför min dörr i så fall, så han kan stå vakt och hojta "You shall not pass!" när mammas hastande steg hotfullt närmar sig mitt stackars redan städade rum.