Från mitt fönster

Hon fick ingen ros. Trodde hon att hon skulle få det eller? Nej, det förstod hon så fort hon såg dem ligga i högar på borden utanför matsalen, när tjejerna som försökte sälja dem hånade henne med sina blickar. I korridoren gick de populära tjejerna som på catwalk, skyltande med sina röda rosor, leende sina bländande leenden. Titta på oss! Vi är vackra! Vi är vinnare! Vi får rosor varje år!
Rosorna är ändå fula, nästan vissna i kanten, vem vill ha en sån? Hade hon fått en skulle hon bara slängt den i papperskorgen.
Nej det skulle hon inte. Hon skulle ha hängt upp den på sitt rum, låta den hänga där och torka, och inte ta ner den förrän bladen föll till golvet. Hon skulle titta på den varje dag. Hon skulle aldrig mer ha dåligt självförtroende, hon skulle minnas killen som gav henne den, och hon skulle glädjas över att hon fick vara en av dem som hade en beundrare, en av dem som fick en ros.

Men hon fick ingen ros.