Från mitt fönster

Det är mörkt ute. Mörkret har smugit sig in genom fönstret, och fram från under sängen. Jag har tänt små ljus här och var, spridit ut dem över hela rummet. De lyser upp mitt rum med sina små lågor, lyser upp min tillvaro. Jag drar filten tätare om mig, det drar så från mitt fönster. Draget får lågorna att flacka ostadigt. Precis som jag gjort de senaste dagarna. Ja, en liten flackande låga har jag varit. Nära att brinna ut. Men nu är det som att någon har kupat sina händer runt mig, jag är inte längre rädd för att brinna ut. Jag känner värmen inom mig. Jag kommer växa igen.

På tal om ljus. En av mina favoritpersoner i världen, Emil Jensen, berättade, (under en av de många shower jag sett) om sin syster som dog i.. cancer tror jag det var. Ända fram till slutet brukade hon säga:
"Bättre tända ett ljus än förbanna mörkret"


"Så hon fick tända många ljus ända in i slutet..." Men det fanns ingen bitterhet i hans röst. Kanske lite sorg, men framför allt... frid.