Från mitt fönster

Jag orkade inte möta världen idag. Behövde andas. Behövde förbereda mig precis som när man förbereder sig för att hoppa över ett stup. Man vet att man kommer lämna marken, man vet att den kommer ersättas med oändlig avgrund. Och man vet inte, man kan bara hoppas, på att man ska landa säkert på andra sidan. Landa i tryggheten. Säkerheten.

Jag orkade inte, men nu ska jag orka. Jag ska hoppa.
Nu börjar jag springa mot kanten.