Från mitt fönster

Just nu sitter jag och myser i Jacobs alldeles för stora tröja. Man kan säga att vi gjorde en ofrivillig deal. Jag fick låna hans tröja för att inte frysa när jag cyklade hem, och i utbyte får han ha min mobil hela kvällen och i morgon, eftersom jag glömde den hos honom. För andra gången på en vecka. Jag börjar bli vimsig.

Annars känns det som att jag lyckats lösa några kvävande knutar idag. Jag hoppas det. Jag har i alla fall lyckats bli av med en stor del av den last stenar jag kånkat runt med de senaste veckorna. Nu kan jag sträcka lite på ryggen, lyfta blicken.