Från mitt fönster

Ibland känns det som att jag lever i fel tid. Som att jag egentligen hörde hemma någon annanstans. Att jag skulle varit 17 år, inte nu 2010 utan snarare i 1957. Att få vara så... vacker till vardags. Det känns som om det fanns en annan skönhet då, en mer naturlig skönhet (jag vet att jag säger emot mig själv här, för nog spenderade flickorna mycket tid på sitt utseende då som nu). Fast jag vet att jag antagligen inte skulle orka med att sätta upp de där fräcka frisyrerna varje morgon, jag tvivlar på att jag ens hade klarat det en gång. Och att vara kvinna innebar inte heller samma frihet då som nu. Fanns det ens någon frihet? Ja det kan diskuteras.
Men det känns som att det fanns en annan artighet, än den vi har idag. En djupare respekt mellan tjejer och killar. Och det känns som att jag hade skonat mitt hjärta mycket smärta (ignorera rimmet) om jag hade gift mig med en av de första pojkvänner jag skulle komma att ha.



Från filmen "Mona Lisa Smile" som utspelar sig 1954