Från mitt fönster

Tillägg till gårdagens inlägg. I Erlend Loes bok "Naiv. Super." går huvudpersonen runt i New York och frågar människor, inte vad de tänker på, utan vad som är viktigast i deras liv. Vad betyder mest för dig?
Det är förstås en del som inte "hinner" svara, men de som svarar säger saker som: Mina vänner, mitt jobb, kärlek, pengar...
Allt tyder på att Loe själv har gått runt och spelat huvudrollen i boken. Att han själv gått runt och ställt dessa frågor till folk. (Det förstår man när man läst slutet).
Killen, som boken handlar om, har gått in i väggen och tappat alla gränser och (sociala) hinder. Han gör vad han känner för, och bryr sig inte om att människor tycker han är underlig. För att hitta tillbaka till sig själv, till sin egna lilla stig, gör han många sådana här saker, det är väldigt intressant.
Under den tid jag läste "Naiv. Super" gick jag själv in i något som kan liknas med väggen. Luften gick ur mig, allt kändes överväldigande och jag tappade tron på allt. Det varade dock bara en vecka eller så, men jag kände igen mig i sättet huvudpersonen tänkte på, jag förstod sakerna han gjorde. Och jag gjorde liknande saker själv. Till exempel bad jag mina närmaste, vänner och familj, att skriva listor i min anteckningsbok, listor över sådant som gjorde dem glada när de var små, och sådant som gör dem glada nu. Och jag gjorde många egna listor. Här följer en sådan lista:

Saker som gjorde mig entusiastisk/glad som liten:

Såpbubblor
Födelsedagar
Strutglass
Mammas parfymer
Skorporna man fick gratis på bageriet i mitt kvarter
Klättra i träd
Djur
Bamsetidningar
Pappa trollar
Dinosaurier
Tuggummiautomater
Disneyfilmer

~

Underligt, men dessa listor hjälpte mig verkligen. Fick mig att kunna hitta och ta vara på ljuset i mitt liv igen.