Vågor vågor blå...

Sammetsvågor mörka blå
kantade av
skummande längtan
Resande mot stranden
för att besöka
de vackra stenar
som vilandes
väntar där

 

Taadaa! Här är dagens bidrag på min litterär gestaltningslektion. I den här lilla dikten har jag klämt in metafor, besjälning, personifikation och allitteration. Det fattas bara en liknelse, men det får vara.

Nu ska jag luta mig tillbaka på min klassrumsstol och höja volymen på min mp3 för att överösta de hemska tonerna från Johnny Cash som min lärare har satt på för att "inpsirera oss". Hur skulle det fungera tänkte hon? Det enda jag kan tänka på är att han inte kan sjunga...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0