Från mitt fönster

Jag älskar skrivböcker. Får jag en skrivbok i present ser jag direkt massor olika möjligheter. Vad kan jag använda denna bok till? De tomma sidorna väcker inspirationen inom mig; vad ska jag nu fylla denna med?
Ingen skrivbok ligger orörd och oskriven i mitt rum och samlar damm. Och jag tycks inte få nog av dem. I min fönsterkarm står en lång rad skrivböcker, alla med olika innehåll. Somliga just påbörjade, andra jag kommer ta med mig ut i livet, som eviga följeslagare. En sådan följeslagare är min bok med samlade dikter och citat. Snubblar jag över ett stycke - i en bok, på nätet, you name it - som berör mig, ger mig en tankeställare eller fyller mig med inspiration - ja då kan det räkna med att hamna i min bok. Även om jag inte hunnit fylla så värst många sidor, så älskar jag att sitta och bläddra i den, smaka på orden... tänka...minnas. Hämta inspiration. Vart jag än tar mig i livet, vart jag än går eller blir förd, kommer jag ha denna bok med mig.
Ord är till för att älskas och delas, för att beröra och förföra. Här får ni därför en dikt ur min bok, en av mina favoriter, skriven av Erik Blomberg;


Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.