Från mitt fönster

Vissa låtar är så vackra att man inte vet var man ska ta vägen. Man klamrar sig fast vid musiken, och tonerna flödar rakt in i en. Dessa låtarna är aldrig tillräckligt långa, de glider alldeles för snabbt undan, som vatten mellan fingrarna. Så jag spelar dem om och om igen. För vissa låtar tål att spelas om och om igen, och blir faktiskt vackrare för varje gång.
En sådan låt är Nu har jag fått den jag vill ha
För er som har spotify, lyssna!:

Orphei Drangar – Nu Har Jag Fått Den Jag Vill Ha - Arr. R. Sund

Och varför är denna låt så vacker? Jo, först och främst texten, eller snarare dikten. Den rör något i mig... Så vacker och ljus, men ändå sorglig... "Tystnaden smyger som en katt, genom rummet och där ute är luften redan blå"
Och så är det något med manskör som får det att krypa i kroppen på mig. Det är något jag har vuxit upp med, och alltid har haft runt mig. Jag skulle vilja vara kille bara för att få sjunga i manskör...
Som sagt, lyssna gärna