Böcker, böcker, böcker...
I min familj älskar vi böcker. Vi har 42 fyllda bokhyllor, jag har räknat dem. Två av dessa är mina, och står på mitt rum. Böcker är något av det bästa som finns. Någon bättre verklighetsflykt finns inte, och alla människor behöver fly från sin vardag av och till.
När jag går in i någon jämnårigs rum tittar jag alltid efter 1. Om personen har några böcker 2. Hur många böcker personen har 3. Vilka böcker personen har (Det säger ju något om dem, eller hur?)
Inte i någon jämnårigs rum har jag sett två bokhyllor fyllda med böcker. Om det finns en fylld bokhylla, så är den mestadels ockuperad av icke bokaktiga föremål. Jag säger inte att jag nedvärderar, jag säger inte heller att jag anser mig vara bättre för att jag har två bokhyllor fyllda med böcker. Nej, jag tycker bara det är sorgligt, denna brist på böcker. Jag hoppas bara att människor i min ålder läser mer än det verkar.
Nu sitter jag i min fåtölj bredvid min ena bokhylla. Jag sitter här sällan, men när jag gör det tittar jag på mina böcker, studerar deras pärmar, drar ut en och läser lite i den... En del av dem är gamla. Gamla som i att man måste sprätta upp sidorna för att kunna läsa dem... Jag vet inte riktigt var jag har dem ifrån. Flera är sådana som mamma vill att jag ska läsa.
Många böcker har med andra världskriget att göra, 26 stycken när jag räknar efter...
Många älskar jag, eller så har jag älskat dem när jag var yngre och kan nu inte förmå mig till att ställa undan dem.
Men det jag älskar mest med mina böcker, är inte vad som finns mellan deras pärmar. Nej det är alla minnen jag har med dem. Vilket tillfälle jag fick dem, var jag befann mig när jag läste dem första gången, vad som hände i mitt liv just då, ja jag minns sådant. Mestadels.
Som Molnfri Bombnatt av Vibeke Olsson. Jag fick den på min födelsedag för något år sedan, och min kusin började gapskratta när jag hade fått av pappret, för precis innan hade hon sagt: "Det är säkert en krigsbok, jag slår vad!!" (Hon tyckte det skulle vara typiskt mig att önska mig en sådan bok. Och ja, hon hade ju rätt!)
Lilla huset i stora skogen av Laura Ingalls Wilder, läste mamma alltid för mig när jag var liten och skulle sova.
Bilbo av J.R.R Tolkien. Sist jag läste den var jag lyckligt kär.
Kärlek & Uppror, antologi av Anna Artén och Siv Widerberg. Den fick jag av min hemska lärare när jag slutade 6an. "Den kommer ni ha med er och ha nytta av hela livet". Hur rätt hade hon inte, vilken nytta har jag inte haft av den bara tills nu? Tack vare den boken började jag skriva själv.
Åh jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, ta bok för bok... Men det ska ni få slippa. Jag avslutar med ett citat av Marcus Tullius Cicero (106 f.Kr - 43 f.Kr)
"Ett hem utan böcker är som en kropp utan själ."
När jag går in i någon jämnårigs rum tittar jag alltid efter 1. Om personen har några böcker 2. Hur många böcker personen har 3. Vilka böcker personen har (Det säger ju något om dem, eller hur?)
Inte i någon jämnårigs rum har jag sett två bokhyllor fyllda med böcker. Om det finns en fylld bokhylla, så är den mestadels ockuperad av icke bokaktiga föremål. Jag säger inte att jag nedvärderar, jag säger inte heller att jag anser mig vara bättre för att jag har två bokhyllor fyllda med böcker. Nej, jag tycker bara det är sorgligt, denna brist på böcker. Jag hoppas bara att människor i min ålder läser mer än det verkar.
Nu sitter jag i min fåtölj bredvid min ena bokhylla. Jag sitter här sällan, men när jag gör det tittar jag på mina böcker, studerar deras pärmar, drar ut en och läser lite i den... En del av dem är gamla. Gamla som i att man måste sprätta upp sidorna för att kunna läsa dem... Jag vet inte riktigt var jag har dem ifrån. Flera är sådana som mamma vill att jag ska läsa.
Många böcker har med andra världskriget att göra, 26 stycken när jag räknar efter...
Många älskar jag, eller så har jag älskat dem när jag var yngre och kan nu inte förmå mig till att ställa undan dem.
Men det jag älskar mest med mina böcker, är inte vad som finns mellan deras pärmar. Nej det är alla minnen jag har med dem. Vilket tillfälle jag fick dem, var jag befann mig när jag läste dem första gången, vad som hände i mitt liv just då, ja jag minns sådant. Mestadels.
Som Molnfri Bombnatt av Vibeke Olsson. Jag fick den på min födelsedag för något år sedan, och min kusin började gapskratta när jag hade fått av pappret, för precis innan hade hon sagt: "Det är säkert en krigsbok, jag slår vad!!" (Hon tyckte det skulle vara typiskt mig att önska mig en sådan bok. Och ja, hon hade ju rätt!)
Lilla huset i stora skogen av Laura Ingalls Wilder, läste mamma alltid för mig när jag var liten och skulle sova.
Bilbo av J.R.R Tolkien. Sist jag läste den var jag lyckligt kär.
Kärlek & Uppror, antologi av Anna Artén och Siv Widerberg. Den fick jag av min hemska lärare när jag slutade 6an. "Den kommer ni ha med er och ha nytta av hela livet". Hur rätt hade hon inte, vilken nytta har jag inte haft av den bara tills nu? Tack vare den boken började jag skriva själv.
Åh jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, ta bok för bok... Men det ska ni få slippa. Jag avslutar med ett citat av Marcus Tullius Cicero (106 f.Kr - 43 f.Kr)
"Ett hem utan böcker är som en kropp utan själ."
Kommentarer
Trackback
