Från mitt fönster

Idag hade jag min efterlängtade konsert. Jag hade sett fram emot den med hopp om att få känna lycka i min kropp igen. Men det blev inte så. Kanske var det för att jag inte hade bra sångröst idag, kanske var det att det kom mycket mindre publik än jag hade väntat mig. Men jag tror det berodde på att det har varit så mycket på sistone, jag har varit ledsen så länge, att jag inte hann hitta glädjen när vi sjöng. Den kom inte till mig som den brukar och jag kunde inte glömma tankarna på allt som gör mig ledsen just nu. Det var som om jag länge väntat på att träffa en älskad och mötet nu togs ifrån mig. Så nu är jag än mer bedrövad än jag var förut. Den lilla lyckan jag såg fram emot berövades mig.