Från mitt fönster

Ikväll behöver jag en hand att hålla i. Någon som bara sitter tyst bredvid och låter mig hålla sin hand, så länge jag önskar. Det hade varit en skön beröring, en trygghet mitt i allt osäkra, ett varmt litet stöd. Något som kunde inge en känsla av att saker och ting kommer att bli bra. En känsla av att jag klarar det här, ja jag hade nog klarat allt om jag haft tillgång till den där handen när helst jag behövde det. Så lite, men ändå så mycket.



Vi är alla individer
Ingen kommer någonsin
andas bara för dig
Alla cirkulerar vi
i våra egna små världar
Egna och unika
Men aldrig längre ifrån
varandra
än att en hand kan sträckas ut
och en annan hand kan ta den