Människoöden - tankar om krig
Var på en föreläsning med Francesco Kovacs idag, som som 16-åring hamnade i Gulag, Stalins arbetsläger.
Jag har bara varit på en sådan föreläsning tidigare, vilket känns hemskt för jag tycker det är en skyldighet att ta del av dessa människornas minnen. Det finns ju inte så många kvar som kan berätta.
Jag satt där i aulan bland hostande, viskande och talande tonåringar. Så var ju inte alla, men det var fullt tillräckligt för att jag skulle bli störd. (Vissa satt och lyssnade på ipod eller smsade, helt otroligt respektlöst! Kovacs fick be dem sluta flera gånger) Detta i kombination med den tunga livshistoria som berättades för oss, gjorde att det blev väldigt svårt att ta in. Mina tankar gled då och då iväg till mina egna problem, och jag skäms för att jag inte lyssnade mer noga. Men av och till satt jag med tårar i ögonen, och det tror jag inte jag var ensam om.
På min förra skola uppmärksammade vi Förintelsens minnesdag noga. Jag tror det var efter en sådan dag i sjuan eller åttan, som det vaknade en skuld i mig, en sådan skam. Den spred sig som ett mörker i mig, och under veckor slukade jag allt som hade med Förintelsen att göra - böcker, filmer, artiklar. Dels för att ta reda på så mycket som möjligt om det, dels för att övertyga mig själv om att jag inte hade något att göra med den. Men skammen fanns kvar, och tillslut gick jag med ett stort svart hål inombords.
Men varför? Jag kan knappt svara på det själv. Jag tror jag skämdes över att jag var människa, över att vara svensk och veta att Sverige inte gjorde något för att förhindra att detta skedde. Och jag sörjde alla liv som gick åt, alla liv som inte fick levas.
"Tänk alla människor... vad som kunde ha blivit av dem. Och tänk alla nya människor som dessa människor skulle ha skapat." (Nina Einhorn, ur Ninas Resa, se nedan)
Tre av mina favoritfilmer på temat Förintelsen och andra världskriget:
Ninas Resa - av alla människoöden jag stött på är detta det mest otroliga, mest tursamma, mest ofattbara. Otroligt bra film. (Finns bok också!)
Schindler's list - En film alla bör se, och som många säkert redan har sett. Gripande gripande gripande
Livet är underbart - Skiljer sig från alla krigsskildringar då det är det själva underbara livet som skildras mest i denna. Underbar film.
Och den bästa boken:
Molnfri Bombnatt av Vibeke Olsson - Den bästa bok jag läst och antagligen kommer läsa. Kärlek, krig, vilja, människor. Rekommenderar varmt.
Tack för att du läste!
Jag har bara varit på en sådan föreläsning tidigare, vilket känns hemskt för jag tycker det är en skyldighet att ta del av dessa människornas minnen. Det finns ju inte så många kvar som kan berätta.
Jag satt där i aulan bland hostande, viskande och talande tonåringar. Så var ju inte alla, men det var fullt tillräckligt för att jag skulle bli störd. (Vissa satt och lyssnade på ipod eller smsade, helt otroligt respektlöst! Kovacs fick be dem sluta flera gånger) Detta i kombination med den tunga livshistoria som berättades för oss, gjorde att det blev väldigt svårt att ta in. Mina tankar gled då och då iväg till mina egna problem, och jag skäms för att jag inte lyssnade mer noga. Men av och till satt jag med tårar i ögonen, och det tror jag inte jag var ensam om.
På min förra skola uppmärksammade vi Förintelsens minnesdag noga. Jag tror det var efter en sådan dag i sjuan eller åttan, som det vaknade en skuld i mig, en sådan skam. Den spred sig som ett mörker i mig, och under veckor slukade jag allt som hade med Förintelsen att göra - böcker, filmer, artiklar. Dels för att ta reda på så mycket som möjligt om det, dels för att övertyga mig själv om att jag inte hade något att göra med den. Men skammen fanns kvar, och tillslut gick jag med ett stort svart hål inombords.
Men varför? Jag kan knappt svara på det själv. Jag tror jag skämdes över att jag var människa, över att vara svensk och veta att Sverige inte gjorde något för att förhindra att detta skedde. Och jag sörjde alla liv som gick åt, alla liv som inte fick levas.
"Tänk alla människor... vad som kunde ha blivit av dem. Och tänk alla nya människor som dessa människor skulle ha skapat." (Nina Einhorn, ur Ninas Resa, se nedan)
Tre av mina favoritfilmer på temat Förintelsen och andra världskriget:
Ninas Resa - av alla människoöden jag stött på är detta det mest otroliga, mest tursamma, mest ofattbara. Otroligt bra film. (Finns bok också!) Schindler's list - En film alla bör se, och som många säkert redan har sett. Gripande gripande gripande Livet är underbart - Skiljer sig från alla krigsskildringar då det är det själva underbara livet som skildras mest i denna. Underbar film.Och den bästa boken:
Molnfri Bombnatt av Vibeke Olsson - Den bästa bok jag läst och antagligen kommer läsa. Kärlek, krig, vilja, människor. Rekommenderar varmt. Tack för att du läste!
Kommentarer
Trackback
