Från mitt fönster

Ända sedan jag började mellanstadiet har jag haft matteskräck. Kanske för att jag var rädd för min lärare, som jag misstänker helst hade velat aga oss. Kanske för att matteklasserna på högstadiet var så stora och jag nästan aldrig fick hjälp, och kände mig underlägsen och efter? Kanske för att jag ibland svävade på gränsen mellan IG och G. Jag har gråtit kvällen innan i princip vartenda matteprov jag har haft under min uppväxt.
Min lärare förra året, sa att jag antagligen skulle få IG i matte B detta år om jag inte bättrade mig. Ändå har jag gjort bra ifrån mig på några prov, och i höstas insåg jag: jag är inte dum, jag har bara dåligt självförtroende i matte. Det var allt det rörde sig om. Jag trodde att jag inte kunde. Att jag inte kunde få rätt svar.
Så i höstas bestämde jag mig för att förstå. Och som om det var så enkelt, så förstod jag plötsligt. Sedan höjde jag mig, gjorde bättre ifrån mig på proven. Jag fick faktiskt MVG på ett prov, mer än jag kunnat drömma om. Och min nya lärare visade detta prov för min gamla lärare, och hon fick äta upp vad hon sa förra året. Triumf!
Idag sa min lärare att jag får VG i slutbetyg. Jag hade fått min revansch, och trots att det spöregnade oupphörligt och jeansen klibbade längs benen, så hade jag ett stort fånigt och jättestolt leende på läpparna, hela vägen hem.
:D