Skulden
Den handlade en gång om mig. Inte längre. Den kunde ha handlat om dig nu, men av någon anledning tillåts du gå lycklig istället. Jag önskar den handlade om dig. Jag önskar dig skulden.
Vem går bakom mina dörrar
när jag vackert stilla står?
Vem smäller i mina portar,
och försvinner - utan spår?
Jag vrider kvickt på nacken,
smyger runt tillvaron min
Vem vrider om mina nycklar,
låser min kärlek in?
Jag skymtar en flyende skugga
Mina korridorer jag jagar den längs
Lyssnar till ljudet av dörrar
som öppnas - och stängs
Så plötsligt, jag hinner ifatt
I mitt hjärtas sal, i dunklaste vrår
Öga mot öga i mörkret,
Skulden framför mig står
Han skrattar åt min häpna min
Skulle du verkligen älska få?
Du som i kärlek krigat och sårat,
skulle jag bara låta dig gå?
Skulden stänger mina dörrar,
vrider om nyckeln i mina lås
Av kärlek jag ej får belönas
Av kärlek jag ska förgås
Kommentarer
Trackback
