Valet och kvalet går hand i hand

Vi gör så många val i livet. Minsta lilla ånger vi känner grundas på ett tidigare val. Man skulle kunna säga att valet och ångern går hand i hand.
För ångern bygger ju på insikten att man valde fel, att man skulle tagit det andra alternativet istället för det man faktiskt valde. Kanske avgjorde det där valet något viktigt i ens liv, kanske framkallade det något oåterkalleligt. Kanske fick det där valet enorma konsekvenser, inte undra på att man känner ånger då.

Men tänker vi någonsin på, att allt kanske inte ligger i våra händer? Att vi ställs inför vissa val, är det något vi styr över? Man går genom livet och valen dyker upp här och där, allt eftersom livet går vidare. När vi tänker på "det som aldrig blev", eller "det som kunde ha blivit", utgår vi bara från dessa val vi fått möjlighet att göra, de gånger vi haft möjlighet att välja antingen eller. Men det finns ju så mycket mer! Tänker vi någonsin på det som existerar bortom dessa val, att vad som helst hade kunnat hända? Det finns så många val vi aldrig ställs inför, men när vi tänker på "det som kunde ha blivit", så inkluderar vi inte detta faktum. Våra världar är så små, vi tänker aldrig bortom våra egna ramar. Min konklusion är att det därför är meningslöst att gå runt och ångra saker eller ha ångest över det man inte valde. För då hade man lika gärna kunnat gå runt och vara förbittrad över hela ens existens, det finns ju så oändligt många goda saker som aldrig hände/kommer hända dig.

Ett undantag finns dock; avundsjuka över andras framgång. När någon vinner en miljon på lotto, kan en röst sucka inom oss: Tänk om jag hade valt att köpa den lotten... Även om valet i fråga aldrig hade varit aktuellt, för alla köper inte lotter.

Jag vet inte riktigt vad jag ville uppnå med det här inlägget, för ångra sig, det kommer man göra i vilket fall som helst. Men jag tror vi behöver vidga våra perspektiv lite. Ånger kan skada en människa så mycket, men om vi tänker utifrån lite större perspektiv, kan vi se att ånger, trots allt, bara rymmer meningslöshet.
När vi insett det, kanske det går lite lättare att leva.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0