Music keep falling on my head...
Nu har jag åter börjat med mina jazzpianolektioner. Efter snart ett års undervisning känner jag verkligen att jag gör framsteg. Jag börjat till och med fatta det där med improvisation! Men det dröjer nog ett bra tag innan mina fingrar kan dansa obehindrat över tangenterna.
Det bästa med lektionerna är dock när min lärare sätter sina fingrar mot tangenterna och släpper loss. Sättet hans fingrar talar med tonerna får mig alltid att vilja sluta mina ögon och suga på varje nyans, varje not, varje ton... Jag ser så många färger när han spelar, hela rummet fylls av dem.
Och så slutar han plötsligt spela och alla färgerna faller ner och krossas mot det tysta linoleumgolvet, och han ser på mig med oförändrad min, som om det han just åstadkommit var det enklaste och självklaraste i världen.
Och det är väl det som bidrar till det vackra; självklarheten i det hela. Det kunde inte vara mer naturligt för honom, det sitter ju i hans fingrar, ja i hela honom.
Apropå musik rotade jag fram min ukulele i morse. Kände att jag blivit lite ringrostig, det var ju ett tag sen jag spelade sist. Spelade i alla fall in en gammal goding med min ack så kassa datormick. (Mamma säger att det får låtarna att låta som om de vore inspelade på 20-talet. She's got a point.)
Ni får stå ut med den burkiga kvalitén, här har ni i alla fall min version av B.J. Thomas Raindrops keep falling on my head
Och så får ni Smile en gång till, om ni känner er sugna:
http://www.youtube.com/watch?v=00fSsVMAqlc
Det bästa med lektionerna är dock när min lärare sätter sina fingrar mot tangenterna och släpper loss. Sättet hans fingrar talar med tonerna får mig alltid att vilja sluta mina ögon och suga på varje nyans, varje not, varje ton... Jag ser så många färger när han spelar, hela rummet fylls av dem.
Och så slutar han plötsligt spela och alla färgerna faller ner och krossas mot det tysta linoleumgolvet, och han ser på mig med oförändrad min, som om det han just åstadkommit var det enklaste och självklaraste i världen.
Och det är väl det som bidrar till det vackra; självklarheten i det hela. Det kunde inte vara mer naturligt för honom, det sitter ju i hans fingrar, ja i hela honom.
Apropå musik rotade jag fram min ukulele i morse. Kände att jag blivit lite ringrostig, det var ju ett tag sen jag spelade sist. Spelade i alla fall in en gammal goding med min ack så kassa datormick. (Mamma säger att det får låtarna att låta som om de vore inspelade på 20-talet. She's got a point.)
Ni får stå ut med den burkiga kvalitén, här har ni i alla fall min version av B.J. Thomas Raindrops keep falling on my head
Och så får ni Smile en gång till, om ni känner er sugna:
http://www.youtube.com/watch?v=00fSsVMAqlc
Kommentarer
Trackback
