Från mitt fönster

Det finns vänner som aldrig ger upp en. Som står kvar, trots att det ibland är mer lockande att gå. Vänner, vars omtänksamhet sträcker sig långt över eget huvud. Det finns vänner som bara ger, som vill finnas vid ens sida hur trasig man än är. Vänner som stilla lyssnar, vänner som varsamt håller om en, som får en att le under de mörkaste av moln.

Och en sådan vän har jag.

Hur mycket uppskattar inte jag, att du jämt står med handen utsträckt, att jag kan greppa den när jag vill? Hur många mörkernätter har du inte lyst upp med din närvaro, som ett brinnande ljus i min tillvaro? När jag inte längre orkar hålla uppe mina fasader, skyr du inte min trasighet. Till dig kan jag komma som jag är, och luta mina tankar mot din vänskap.

Tack för att du finns. Du vet vem du är.