Men solljuset sipprar in genom dörren
"Tanken på att man en dag skulle kunna betrakta sitt liv, och inte upptäcka någonting som man vill förändra eller förbättra, är för mig fasansfull. Det är då, föreställer jag mig, som den verkliga livsledan träder in. Så länge vi strävar efter fullkomningen har våra liv en mening. Då är vi som trädgårdsmästaren som sköter sina odlingar och spänt väntar på resultatet. Men vad händer den dagen när vi vandrar genom vår trädgård och konstaterar att vi har nått vårt mål, och att det inte kan bli bättre än så här? Vad har man då för anledning att stiga upp på morgonen?"
Ur Gregorius av Bengt Ohlsson, s 50
Det är så härligt när man sitter och läser i en bok och snubblar över ett sådant stycke, ett stycke som fyller en med insikt och får en att tänka: ja! Precis så! Det händer mig inte så ofta nuförtiden, eftersom jag aldrig hinner läsa. Och detta är tyvärr också ett utdrag ur en "skolbok". Dock en mycket bra bok som jag ändå hade tänkt mig att läsa, så det passar ju bra.
Om en vecka är det lov. Jag välkomnar det med öppna armar, även om jag vet att jag måste ägna en hel del av det åt att studera mera. Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Det är som när man ska öppna en stor dörr och upptäcker att den var mycket tyngre än man trodde, men likväl måste man få upp den. Det är knappt jag orkar lyfta blicken och titta ut genom mitt fönster.
Men våren är här, och våren gör mig glad. När jag går utanför dörren omfamnar solen mig, och igår lyfte vårens första nyckelpiga från min fingertopp. Och jag önskade mig något. Men jag säger inte vad.
Kommentarer
Postat av: M
finisfint!
Postat av: Riika
Fantastisk bok faktiskt. Jag har annars lite svårt för Benke men den där fick han allt till.
Trackback
