Från mitt fönster

Plötsligt blir jag så oändligt trött. Ikväll är det valborgsmässoafton. När jag var liten betydde det stor, häftig brasa, varmkorv och massa barn att leka med – glädje, kort sagt. Och nu? En enorm rastlöshet, som verkar prägla alla i min ålder. Allt detta drickande, jag fattar inte grejen. Fick just höra att det redan nu befinner sig 25 000 pers i Stadsparken, bara det avskräcker mig. Allt jag känner för är en mysig hemmakväll. Men det får bli en mysig middag med mina päron på en bjudning hos bekanta istället. Ja, jag går hellre på en middagsbjudning med vuxna än umgås med min fulla generation... Och ärligt talat känns det inte som att jag går miste om något roligt. Varför känner jag då som om det vore jag som är den tråkiga i sammanhanget? Men det "roliga" lockar helt enkelt inte längre, det kan inte hjälpas.