A little golden moment
Livet har verkligen sina guldkorn ibland. De dyker bara upp, som små oväntade händelser i vardagen. En negativ händelse kan ta en helt annan vändning och bli till något positivt, något som man bär med sig resten av dagen och tänker tillbaka på med ett litet leende.
Tänk er det klassiska scenariot. Man är på väg någonstans, i cykelkorgen trängs väska med påsar och på styret dinglar ytterligare en. Nedförsbacke. Och plötsligt hoppar kedjan. Tack Gud för handbromsar, man lyckas få stopp på cykeln och kliver av med ett utdraget stön.
Ska ni veta en sak om mig så är det att jag inte kan fixa en hoppad kedja. Jag fixar bara inte det där med olja och pill. Nu kommer vi till guldkornet.
Jag står böjd över cykeln när jag i ögonvrån ser någon stanna till. Och så en munter röst:
"Do you need any help with that?" Och jag ser upp i två stora ekorrbruna ögon. Jag protesterar till en början, vill inte utsätta en vänlig själ för min oljiga cykelkedja, särskilt inte när jag inte har någon näsduk att erbjuda. Men han ler bara, och insisterar: "I got nothing else to do today."
Medan han vänder upp och ner på min cykel och oljar ner sina händer på min rostiga cykelkedja konverserar vi. Jag får reda på att han är från Canada, och är på besök i Sverige som han bott i under några månader tidigare i år. När han vänt min cykel rätt igen sträcker han fram en oljig hand och presenterar sig. Jag tvekar inte att ta den, trots det svarta kladdet. Det känns lite som om jag är med i en film, där jag står och skakar hans oljiga hand med ett stort leende på mina läppar.
Det är först när jag är på väg därifrån som jag kommer på att jag i min kasse hade en hel burk nybakade briscotti. Och jag ångrar så att jag inte kom på det lite tidigare så jag kunde ge honom en som tack. Vänliga själar finns det ont om idag. Inte många skulle vara villiga att långt bortom vatten och tvål olja ner sina händer för att hjälpa en tjej med dåliga cykelkedjefixarkunskaper. Han hade bara kunnat gå förbi. Men jag är glad att han inte gjorde det. Det blev ett guldkorn för mig. En glädje som varade för resten av dagen. Om jag springer på honom igen ska jag bjuda honom på kaffe som tack, I swear.
Tänk er det klassiska scenariot. Man är på väg någonstans, i cykelkorgen trängs väska med påsar och på styret dinglar ytterligare en. Nedförsbacke. Och plötsligt hoppar kedjan. Tack Gud för handbromsar, man lyckas få stopp på cykeln och kliver av med ett utdraget stön.
Ska ni veta en sak om mig så är det att jag inte kan fixa en hoppad kedja. Jag fixar bara inte det där med olja och pill. Nu kommer vi till guldkornet.
Jag står böjd över cykeln när jag i ögonvrån ser någon stanna till. Och så en munter röst:
"Do you need any help with that?" Och jag ser upp i två stora ekorrbruna ögon. Jag protesterar till en början, vill inte utsätta en vänlig själ för min oljiga cykelkedja, särskilt inte när jag inte har någon näsduk att erbjuda. Men han ler bara, och insisterar: "I got nothing else to do today."
Medan han vänder upp och ner på min cykel och oljar ner sina händer på min rostiga cykelkedja konverserar vi. Jag får reda på att han är från Canada, och är på besök i Sverige som han bott i under några månader tidigare i år. När han vänt min cykel rätt igen sträcker han fram en oljig hand och presenterar sig. Jag tvekar inte att ta den, trots det svarta kladdet. Det känns lite som om jag är med i en film, där jag står och skakar hans oljiga hand med ett stort leende på mina läppar.
Det är först när jag är på väg därifrån som jag kommer på att jag i min kasse hade en hel burk nybakade briscotti. Och jag ångrar så att jag inte kom på det lite tidigare så jag kunde ge honom en som tack. Vänliga själar finns det ont om idag. Inte många skulle vara villiga att långt bortom vatten och tvål olja ner sina händer för att hjälpa en tjej med dåliga cykelkedjefixarkunskaper. Han hade bara kunnat gå förbi. Men jag är glad att han inte gjorde det. Det blev ett guldkorn för mig. En glädje som varade för resten av dagen. Om jag springer på honom igen ska jag bjuda honom på kaffe som tack, I swear.
Kommentarer
Trackback
