Tänk vackert, åh så vackert...

En osynlig hand kramar om min strupe, pressar mot min sköldkörtel, kväver... Försök att inte tänka på det ida, det är det enda som hjälper.

Jag är för ung för att bli sjuk. Tanken gör mig så ledsen.
Jag klamrar mig fast vid vackra saker för att inte tappa fotfästet. Det här är det vackraste jag vet just nu.








Debussy, Arabesque No 1 (framförd av François- Joël Thiollier)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0