Från mitt fönster

Jag har visserligen bara läst bitar av Kafka, men jag snubblade över en sak han sa som jag tycker var så klockrent och som jag vill dela med mig till er, kära bloggläsare. Det är ett utdrag ur ett brev han skrev till sin vän Oscar Pollak 1904.


"När allt kommer omkring tror jag att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den överhuvudtaget? För att det skall göra oss lyckliga, som du uttryckte det? Gode Gud, vi skulle vara precis lika lyckliga om vi inte hade några böcker alls. Böcker som gör oss lyckliga kan vi också skriva själva, om det kniper. Vad vi behöver är böcker som drabbar oss som en smärtsam olycka, som när någon vi älskar mer än vi älskar oss själva dör, som får oss att känna det som om vi hade drivits ut i skogen, långt från alla andra människor, som en självmördare. En bok måste vara yxan för den frusna sjön inom oss. Det är vad jag tror."


Fast jag håller inte med om det han skriver att vi inte läser böcker för att de ger oss lycka. Böcker ger mig lycka. Och jag håller inte heller med om att vi skulle vara lika lyckliga utan böcker. Jag vet att jag inte hade varit det. Men visst, det är de smärtsamma böckerna som berör mest, de är de böcker som stannar kvar hos en och de är just de böckerna man läser om och om igen.