Från mitt fönster

Okej. Av alla känslor så måste vrede/ilska/hat helt enkelt vara den värsta. Det känns så nu i alla fall. Seriöst, jag önskar jag var bättre på att vara arg. Som det är nu är jag verkligen sämst på att hantera det. Som ett barn som inte får sin vilja igenom sitter jag med armarna i kors och totalsurar. Allt jag vill är att känslan ska gå över, men den bara fortsätter att jaga runt i mitt rum och reta gallfeber på mig. Inte heller har jag något bra knep på att snabbt bli av med den, nej den fortsätter envist att ligga och trycka och jag kan inte annat än att vänta ut den... Frustrationen är så stark att jag bara vill skrika rakt ut, men jag är väl en sån där snäll flicka som inte kan göra väsen av sig... Ska väl fortsätta mitt aggressionsutbrott inombords och sluta besvära er kära läsare. Ni är ju inte upphov till min vrede och bör inte heller drabbas av den.




Jag.