Från mitt fönster

Hur ensam är man inte när hela världen har gått och lagt sig? När andra slumrar mellan mjuka lakan så sitter jag här, på andra sidan midnattströskeln, lyssnandes till regnet som smattrar mot mitt fönster. Regn... det var inte igår, trevligt att du hälsar på. Snön är så tyst, inte alls som du. Du knackar så försiktigt på min fönsterruta, och med ens vet jag att du är där. Du och jag regnet, du och jag i natten. När alla andra drömmer under slutna ögonlock, så sitter vi här, tillsammans. Alldeles ensam är jag inte, så länge du är här.