"You're so cute when you're frustrated"
"A couple of people look around when I use the "f"-word, and Jo puts her hand on my arm. I shake it off. Suddenly, I'm raging and I don't know how to calm down. It seems like I've spent the whole of the last few weeks with someone's hand on my arm (...) ... and I just have to take it because otherwise I'm a bad guy, with the emphasis on guy, self-centered, blind and stupid. Well, I'm fucking not, not all the time, anyway, and I know this isn't the right place to say so - I'm not that daft - but when am I allowed to [speak]?"
High Fidelity, Nick Hornby s 244 och 245
Exakt så! Exakt så! Återigen lyckas Nick Hornby sätta fingret rakt i ögat med svidande eftertryck. Varje morgon styrker jag mina fasader så att jag ska klara av att gå runt och le och vara trevlig mot folk under dagen, medan det fullkomligt kokar inom mig av rent och skärt ursinne. Jag känner att jag bara vill skrika. Seriöst! Men man får inte skrika, inte så det hörs. Folk kan ju tro att man är galen. Men hur hur hur ska man få utlopp för en ständigt närvarande vrede, som dessutom bara tycks bres på allt eftersom saker konstant dyker upp som verkar vara enbart ute efter att frammana det där vredesutbrottet.... Den här veckan har varit fruktansvärd! Den når topp 5-listan över värsta veckor under de senaste åren, tror jag. Ständigt arg, ständigt frustrerad. Kränkt, sviken och förbannad. Hade det inte varit för mitt piano, att kunna smyga in till det i mörkret och hamra ut ilskan på tangenterna, låta de hotfulla arga och hämndlystna ackorden rulla.... herregud, det är nästan det enda som hjälper. Pianoterapi i timmar... det lugnar mig, det lindrar min vrede. Men likväl förbannat blossar vreden ständigt upp igen!! Jag är trött på alla händer som läggs på min arm, trött säger jag! Jag vill bara skrika, men var får man skrika?! Man får trycka en kudde mot ansiktet och låta stoppningen dämpa vrålet... man får svära bakom stängda dörrar, men inte fan kan man visa sin vrede in public... Och jag ber om ursäkt för att jag återigen låter min vrede flöda över på bloggen... men jag vet inte vad jag ska ta mig till! Livet jävlas med mig, och alla tycks vara ute efter provocera mig! Och vreden, vreden kokar i mig, lavan väller i mig, och den ständigt, ständigt närvarande handen på min arm...
Let me scream
Let me scream
Let me scream
Let me scream
High Fidelity, Nick Hornby s 244 och 245
Exakt så! Exakt så! Återigen lyckas Nick Hornby sätta fingret rakt i ögat med svidande eftertryck. Varje morgon styrker jag mina fasader så att jag ska klara av att gå runt och le och vara trevlig mot folk under dagen, medan det fullkomligt kokar inom mig av rent och skärt ursinne. Jag känner att jag bara vill skrika. Seriöst! Men man får inte skrika, inte så det hörs. Folk kan ju tro att man är galen. Men hur hur hur ska man få utlopp för en ständigt närvarande vrede, som dessutom bara tycks bres på allt eftersom saker konstant dyker upp som verkar vara enbart ute efter att frammana det där vredesutbrottet.... Den här veckan har varit fruktansvärd! Den når topp 5-listan över värsta veckor under de senaste åren, tror jag. Ständigt arg, ständigt frustrerad. Kränkt, sviken och förbannad. Hade det inte varit för mitt piano, att kunna smyga in till det i mörkret och hamra ut ilskan på tangenterna, låta de hotfulla arga och hämndlystna ackorden rulla.... herregud, det är nästan det enda som hjälper. Pianoterapi i timmar... det lugnar mig, det lindrar min vrede. Men likväl förbannat blossar vreden ständigt upp igen!! Jag är trött på alla händer som läggs på min arm, trött säger jag! Jag vill bara skrika, men var får man skrika?! Man får trycka en kudde mot ansiktet och låta stoppningen dämpa vrålet... man får svära bakom stängda dörrar, men inte fan kan man visa sin vrede in public... Och jag ber om ursäkt för att jag återigen låter min vrede flöda över på bloggen... men jag vet inte vad jag ska ta mig till! Livet jävlas med mig, och alla tycks vara ute efter provocera mig! Och vreden, vreden kokar i mig, lavan väller i mig, och den ständigt, ständigt närvarande handen på min arm...
Let me scream
Let me scream
Let me scream
Let me scream
Kommentarer
Trackback
