Från mitt fönster

Ja visst ja. Dags att fylla år igen. Lustigt nog hade jag förträngt det in i det sista, trots att jag hela kvällen varit igång med att baka till mitt lilla kalas i morgon. Jag var väl så uppe i det jag gjorde att jag inte tänkte på att det var min födelsedag det handlade om, inte förrän det första sms:et trillade in två minuter efter midnatt då det blev den 31 juli. Konstigt. När man var liten kunde man knappt stå still av iver för den kommande dagen. Nu betyder den så lite att man glömmer bort att tänka på den.

Jag känner att jag inte har något grepp om tiden. Det var väl inte så längesen jag fyllde år sist? Och hur gammal blir jag nu igen? Skulle jag gå på känsla hade jag inte kunnat besvara den sista frågan. Det känns som om jag svävar mellan olika åldrar, som om jag inte hör hemma i någon särskild just nu. Och jag blir alltmer övertygad om att åren, de är något människorna har uppfunnit; själva tiden sitter i huden och lämnar spår allt eftersom man åldras... Men ni kan kalla mig 19. Det är min officiella ålder nu. :)
Jag klappar mig själv lite på axeln i alla fall, grattis grattis! Det är ju trots allt inte varje dag man fyller år! Det här kommer att bli en riktigt bra dag, det känner jag på mig.