Från mitt fönster

Åh, jag kan verkligen gå runt mellan hyllorna inne på akademibokhandeln hur länge som helst. Jag älskar det – och likväl finns det inte många platser som fyller mig med så pass mycket ångest som där. Det finns så mycket jag vill läsa! Och jag har så lite tid, jag hinner aldrig! När jag går där inser jag hur mycket jag faktiskt går miste om, att jag bara hinner med att läsa en bråkdel av det jag vill läsa... "Fram tills att man är 20 hinner man läsa, sedan hinner man aldrig" brukar mamma säga. Tack mamma, det hjälper ju så mycket! Jag är 18 och känner redan att jag aldrig har tid.

Och så spinner jag vidare på mina författardrömmar där i bokvimlet. Nu var det dock inga muntra tankar. Det enda jag kunde tänka var: Finns det verkligen plats för mig bland alla dessa böcker och författare? Det känns som att mina böcker skulle drunkna i bokhavet och försvinna lika snabbt som de sjösatts... Mina böcker kommer att bli de där slitna gamla bokryggarna på biblioteken som ingen någonsin läser, som bara står där år efter år och samlar damm... Men är dessa tankar tillräckliga för att lägga mina drömmar på hyllan? Nej, det är de givetvis inte.