Sockrade persikor
Vissa dagar behöver man ta sig friheten att ta den sista mjölken i huset för att göra en kopp varm choklad. Tappa upp ett fotbad och sätta sig i fåtöljen. Tänka över saker och ting medan Sigur Ros sjunger hittepåspråk på lagom volym.
Jag undrar om sprickor går att laga. Vi kan i alla fall inte dölja dem längre. Till en början kunde omvärlden inte se dem, och vi var noga med att täcka dem med våra egna fötter. Borsta lite grus över och förneka att de fanns där. Men nu har sprickorna vidgat sig och gruset silar ner i avgrunden.
Jag undrar om en sprucken familj går att laga.
Jag undrar om sprickor går att laga. Vi kan i alla fall inte dölja dem längre. Till en början kunde omvärlden inte se dem, och vi var noga med att täcka dem med våra egna fötter. Borsta lite grus över och förneka att de fanns där. Men nu har sprickorna vidgat sig och gruset silar ner i avgrunden.
Jag undrar om en sprucken familj går att laga.
En bild flimrar förbi. Vi sitter där på bänken utanför närbutiken, i en pöl av solsken. Du blickar ner i godispåsen och väljer omsorgsfullt ut en sockrad persika. Innan du hade fyllt skopan i butiken hade du nöjt konstaterat att persikorna var "äkta" vara, som du brukade kalla det. Det fanns en falsk vara också, den åt vi ibland trots besvikelsen med inställningen att falska sockrade persikor åtminstone var bättre än inga persikor alls. Nu för du persikan mot munnen och det vattnas redan i munnen på mig. Medan jag sträcker ner handen i påsen fumlar du med din mobil och snart brer sig tonerna av Radioheads "Knives out" ut över bänken. Man blir aldrig för gammal för lördagsgodis, säger du och lägger ännu en sockrad persika på tungan.
Är vi för gamla nu?
Jag tänker på en väg, som slets i stycken. Jag tänker att det kanske går att backa tillbaks till då vägen var hel. Men det krävs två viljor för det, två viljor som är lika starka.
I mina tankar köper jag världens största påse med sockrade persikor till dig. Men när du lägger den första på tungan kan jag inte undvika att se skiftningen i dina ögon, och jag inser alldeles försent; den var den falska sorten jag köpte.
Jag tänker på en väg, som slets i stycken. Jag tänker att det kanske går att backa tillbaks till då vägen var hel. Men det krävs två viljor för det, två viljor som är lika starka.
I mina tankar köper jag världens största påse med sockrade persikor till dig. Men när du lägger den första på tungan kan jag inte undvika att se skiftningen i dina ögon, och jag inser alldeles försent; den var den falska sorten jag köpte.
Kommentarer
Trackback
