Föreställning.
Allt jag vill göra nu är att sitta på en bänk i höstsolen och titta på människor som går förbi. Sitta där lugnt och stilla och känna att jag har råd att göra det, dvs att jag har tid till det. Det skulle få mig att må bättre, det är jag säker på.
Jag brukar se på människors ansikten när de går förbi, särskilt de äldres, försöker göra mig en bild av hur de såg ut när de var i min ålder. Ibland är det lätt. Man kan verkligen föreställa sig hur somliga av dem har sett ut på det där gamla klassfotot, eller den där midsommardagen framför barndomsstugan... andra är svåra. För vissa tanter är så tantiga att man inte kan föreställa sig att de någonsin varit något annat än tanter. Och vissa gubbar är ohjälpligt gubbiga. Att föreställa sig dem är en riktig utmaning.
Men jag vill ha en sådan utmaning nu. Det känns som en utmaning som jag skulle klara av. Jag orkar inte ta itu med så mycket, men att sitta på en bänk och pussla ihop ansikten – det är något jag gärna skulle göra. Men tentapluggandet väntar. Jag tror att det kommer att gå bra... jag hoppas det.
Kommentarer
Trackback
