oktober
Och hösten faller, faller över mig. Jag vandrar bland löven, söker en glänta jag inte kan finna. Snubblar, och snubblar än en gång. Återfår balansen ett ögonblick, men inom mig finns något som inte slutar vackla. Jag sjunker mödosamt ner på en sten, den är kall och hård som min insikt. Vetskapen om att jag är sjuk sticker i min hud som blodprovsnålar. Jag är bortom kontroll, vilsen, yr. Och ingen glänta syns till.
Kommentarer
Postat av: Robin Gunnar
Det verkar dystert hos dig Ida :/
Trackback
