Is there anybody out there?
Inte ett ljud hörs i huset.
Så tyst, så stilla.
Höstmörkret trycker sin nattsvarta kropp mot
fönsterrutorna, det isar inombords.
Hon sätter på radion, bara för att
få höra några levande röster.
Tystnaden gömmer sig förskräckt
under bordet när rummet fylls av livliga skrattröster,
men ensamheten lägger ömt armen om henne, viskar
att det inte tjänar någonting till – hon är ännu
ensam,
utlämnad åt höstmörkret.
Och det blir återigen tyst.
Kommentarer
Trackback
