Pärlor på en höstlig kvist.
Varför lär man aldrig sig att verkligen uppskatta något förrän det har försvunnit från en? Varför passade man inte på när man hade det här? Och varför inser man först när man har förlorat något hur mycket man faktiskt håller av det?
Jag har varit så upptagen av mitt nya liv att mitt gamla alldeles glider ifrån mig. Det är kanske ingen synd, man måste ju ta in det nya eftersom man ju ska vara en del av det framöver. Men jag saknar det, allt det gamla. För det nya känner mig inte utan och innan, såsom ni gör.
Jag vill att ni ska komma hem nu, allihop. För ni förstår mig bäst. Ni har legat mitt hjärta nära så länge.
I miss you.
Jag har varit så upptagen av mitt nya liv att mitt gamla alldeles glider ifrån mig. Det är kanske ingen synd, man måste ju ta in det nya eftersom man ju ska vara en del av det framöver. Men jag saknar det, allt det gamla. För det nya känner mig inte utan och innan, såsom ni gör.
Jag vill att ni ska komma hem nu, allihop. För ni förstår mig bäst. Ni har legat mitt hjärta nära så länge.
I miss you.
Kommentarer
Postat av: M
man fastnar lätt på folkhögskolor, vi ses i helgen vännen min!
Trackback
