Från mitt fönster

Gud vad jag var nervös. Jag fick texten till monologen igår kväll och övade in den under dagen vid sidan av plugget. Att sedan ha två spexveteraner till bröder som regisserade en under inövandet var mestadels förvirrande, och det gjorde mig inte direkt mindre nervös. 

Att söka in till Var Gladspexet har jag velat ända sedan jag såg min äldsta bror på spexscenen första gången. När min andra bror också sökte in var det ganska givet att också jag en dag skulle göra det. Genom åren har mina bröder hunnit sätta ganska djupa spår i spexandet på Var Glad, vilket har haft följden att alla vet vem jag är, nämligen deras lillasyster och det är så jag gör entré i spexgruppen hehe. Det finns alltså några fotspår att gå i, och antagligen en hel del förväntningar på lilla mig nu när det är min tur. Själv har jag absolut ingen erfarenhet av att stå på scen och igår kväll undrade jag allvarligt vad jag gett mig in på, trodde jag verkligen att jag skulle klara det här? Prestationsångesten flödade helt enkelt.

Men det gick faktiskt ganska bra. Missödet var att jag tappade bort några repliker i monologen, men jag improviserade mig tillbaka på banan igen utan att förlora min karaktär... så kändes det i alla fall. Sången var det inga problem med (6 år i kör did it), och improvisationsbiten gick förvånansvärt bra. Improvisationen går till som så att de berättar en bisarr historia där jag har huvudrollen, som slutar i en ohållbar urpinsam situation och med frågan: vad gör du då? Varpå jag genom ren improvisation ska avsluta historien och tackla den pinsamma situationen. (I mitt fall hade jag dödat min pojkväns lilla hund genom att ha bundit fast den i kofångaren, glömt bort tilltaget och kört hem. Och nu undrade pojkvännen vart jag hade gjort av hunden)
Jag är nöjd med min insats, vi får se hur det går. Tydligen är det många som har sökt in, och de har fyra platser... Ja det säger väl sig självt. Jag håller tummarna i alla fall! Och nu är det pluggdags för mig... Hoppas ni läsare får en bra kväll!